Vad är vertikalfiske?
Vertikalfiske innebär att man fiskar med betet rakt under båten, oftast med båten i långsam drift eller stillaliggande, och använder ekolodet för att hitta fisken. Du ser dem som bågar eller streck på skärmen, släpper ner betet till deras djup och presenterar det på centimeternivå.
Ekolod är i praktiken obligatoriskt. Utan ekolod är det inte vertikalfiske utan blind drivning — du presenterar ett bete utan att veta var fisken står. Modernt vertikalfiske är nära förbundet med utvecklingen av live-ekolod (Garmin LiveScope, Lowrance ActiveTarget med flera), som låter fiskaren följa både fisken och sitt eget bete i realtid.
Främsta målart är gös. Också abborre (särskilt vid stim på djupt vatten) och i viss mån gädda och lake vintertid. Vertikalfiske är besläktat med kastjiggen men en egen disciplin med egen utrustning och eget tankesätt.
Utrustning
Vertikalspöt är kort — 6–7 fot (1,8–2,1 m) — med kort handtag, mycket känslig spets och rejäl ryggrad. Det korta spöt behövs för att fiska tätt intill båten utan att linan vinklar fel; den känsliga spetsen registrerar smygande hugg, ryggraden behövs för att sätta kroken på djupare fisk.
Hjul: både multirulle och haspel används. Multirulle är vanligast bland dedikerade vertikalfiskare för bättre linkontakt och snabbare djupjustering med tummen mot spolen; haspel fungerar utmärkt för nybörjaren och är ofta valet på lättare riggar.
Lina: fläta för känsla, kort fluorocarbon-tafs i änden. Tyngre jigghuvuden än vid kastjigg — typiskt 14–25 g i bottenfiske, 25–35 g vid pelagiskt fiske eller stark vind.
Beten
Jigg på jigghuvud är det klart vanligaste valet idag. 9–15 cm är standardstorleken på gös; 18–20 cm används vid pelagisk storgös. Färg styrs av vattenklarhet och ljus: chartreuse och grällt i grumligt eller mörkt, naturliga toner (sand, brunt, pärlemor) i klart vatten.
Balanspirk och vertikalpirk är klassiska alternativ, särskilt vintertid och vid abborrfiske över stim. Pirken har den fördelen att den hänger horisontellt eller balanserat under båten och rör sig autentiskt vid små rörelser i spöt.
För att vara tydlig — pirk är ett metallbete, jigg är ett gummibete. Vertikalfiske använder båda men de är olika betestyper med olika rörelsemönster. På engelska kallas balanspirk ibland "jigging spoon"; på svenska heter det balanspirk.
Vatten och säsong
De klassiska vertikalvattnen i Sverige är Mälaren, Hjälmaren och Vänern. Hjälmaren är grund och högproduktiv, ger stora antal gösfångster över relativt långgrunda kanter. Vänern är djup och hyser den största gösen — många svenska troféfångster kommer härifrån. Mälaren är variationsrik med både grunda kantvatten och djupare bassänger.
Vättern är inte ett klassiskt gösvertikalvatten — där dominerar röding, öring och lake; gös finns men är inte huvudartten. Mindre djupsjöar med god gösstam fungerar utmärkt också.
Säsong: året runt utom under leken. Extra effektivt sen höst och vinter när fisken samlas pelagiskt över djup, samt på öppet vatten under sommaren och tidig höst. Vintertid (under isen) övergår vertikalfisket naturligt till klassiskt pimpel- och pirkfiske.
Skillnaden mot kastjigg sammanfattat: vertikalfiske är stationärt eller långsamt drivande, kort spö, rakt under båten, ekolod krävs. Kastjigg är långa kast längs kant och struktur, längre spö, fisken letas geografiskt snarare än vertikalt.
